Bättre sent än aldrig va? :)

Natten till den 8 Januari vaknade jag vid kl 3-4 av värk.

Kraftiga samandragningar som gjorde att jag omöjligt skulle kunna somna om..

Låg vaken tills älsklingen kom hem från nattarbetet kl 6:30.

Sa lite vänligt men ärligt att "du kommer nog inte få sova så länge".

Han sa att jag får väcka honom då det är dags...

Jag gick ner och tog mig en dusch och då gick "slemproppen".

Förstod att det var dags för förlossning den dagen i och med att värkarna då var så pass kraftiga..

Min mamma sov lyckligtvis hos oss just den natten, så ingen barnvakt behövde vi ringa efter, villket var underbart skönt..

Fixade mig i ordning och sen gick jag och väckte älsklingen och sa att nu är det dags!

Tyckte så synd om honom som bara fick sova 30 min efter ett 12 timmars pass,

men what to do?   

Väl på förlossnings avd så visade det sig att jag var öppen 5cm.. Ohh yeah tänkte jag...

Så vi började skicka sms om att idag blir det bebis..

Gick omkring i korridoren, fram o tillbaka gång på gång...

Värkarna var många, långa och nästan hela tiden!!

Öppnades sakta men säkert. Och den här gången öppnades jag fortare än med alfred..

Kommer inte ihåg tidpunkt, men kring 10-11 tiden skulle jag vända på mig i sängen och lägga upp benet på en sån där "ställning", hann bara få dit benet så POFF gick vattnet..

Märklig känsla, fick sticka hål förra gången..

så då blev det att bm skulle pilla in den där saken (elektroden?) på bebis huvud så hjärtljudet skulle höras osv.

*Jäkla vad det ska pillas där nere då man föder barn, man ska inte vara blyg haha.*

Vid 12 tiden började jag med lustgas, för då var värkarna hemska och jag började bli trött av att andas mig igenom varje värk och spänna mig..

Hade bestämt mig för att inte använda EDA denna gång då dom fick sticka mig 6 ggr då jag skulle föda alfred, innan dom hittade rätt. AJ säger jag bara!

Rygg värken jag hade nu var nog värst, fick in en vattenkudde som man skulle fylla med varmvatten så det skulle lindra mot värken i ryggen. men Bullshit säger jag bara, den var bara ivägen..

Kan inte förstå hur det kunde göra så ont i ryggen??!?! Kändes som att den skulle gå av på mitten.

Ellenor låg så högt upp och ville inte glida ner den sista biten, hon tjurade in i det sista..

Öppen var jag, men hon låg kvar.. Men mitt som det var så började det trycka på och jag ville krysta.. Ringde på Bm som sa att nej men "den" låg ju så högt upp nyss då vi kikade så det kan inte vara kryst värkar..

MEN HALLÅ!! Det känner man ju bäst själv.... Låg och höll i mig i sängen och skakade för att jag höll emot varje krystvärk.. Tillslut fattade hon att kika och då var det bara "men ojsan" dags att krysta.. Gaaah!!

10 min Senare så var Lilla älsklingen ute! :) 14:05 för att vara exakt.. Hade då gått över bf 1 dag!

Hon vägde 4355g och var 54cm.... Våran fina lilla ellenor!

Lyckan då vi såg att det var en tjej är obeskrivlig..

Sa till robert flera ggr (som att han inte fattade det redan) att det är enTtjej! En tjej! det är en Tjej! Haha... Grät av lycka gjorde vi :)

Det var förövrigt en snabbförlossning på ca 6 timmar!

Inge värkstimulerande behövde jag heller. Så jag gick för egen maskin villket var skönt :)

(här ser man hur kraftiga värkarna var direkt från början. Hade just kommit dit)

(andas mig igenom värkarna)

(gumman nykläckt, var hungrig och myssugen)

 

Lina

17 maj 2011 22:42

Ja, jag måste hitta mig en ny hobby;-) vilken fin berättelse. Jag längtar tills jag ligger där igen. Skräckblandad förtjusning. En mäktig upplevelse! Jag bara väntar på att dessa jäkla sammandragningar ska börja göra ont!!!! Vilken sak att längta till va?!:-)

http://Linaoh.wordpress.com

 

Julia

18 maj 2011 07:28

Visst är det lite coolt att det verkligen säger *poff* när vattnet går =) Eller knäpper till eller hus man nu ska förklara ljudet och känslan.. får gärna säga *poff* på sjukhuset för det är ju inte lite vatten som kommer.. inte så kul om de händer på stan, inte så mycket att göra om de hänger.. men ändå! :) Nåväl, nog av mina tankar! Det var kul att för ta del av berättelsen nu :)

 

Martina

21 maj 2011 20:17

åååh vad kul att få läsa om din förlossning. Längtar bara mer till hösten nu. (även om det verkar mkt smärtsamt) Men så fint, vilken upplevelse. :D

http://mslarsson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Längtar du? ;)