Jag sådde några blommor, en för varje vän.
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter och blommorna de dog,
men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log.
Sen kom regnet med moln stora och grå,
nästa gång jag fann dem så var de bara två.
Sen kom solen med allt ljus den har,
plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken, du drunknade i regn,
men en sak är säker; du är en riktig vän.   

 

Julia

15 december 2010 21:58

Ibland får man helt enkelt så nya blommor :)

Jag har pratat om både dikter och bloggar idag på min redovsning så det passade ju bra att du hade en på din idag :) Hoppas det där onda trycket har lättat för dig. kram

http://www.holio.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Längtar du? ;)